Livet...

...är långt ifrån kul just nu.

Jag skrev ju...

...att hon var världens snällaste.

Esterflickan

Ester börjar tröttna på att det bara är vi hemma. Hon längtar efter sin flock tror jag. Hon går runt på kvällarna och letar. Hon känns deppig på nåt sätt. Och hon längtar efter sin Teddy också. Nu när vi går förbi hans hus så gnäller hon inte ens, precis som att hon har gett upp att få träffa honom. Det är så sorgligt. Tur att hennes löp snart är slut så hon får träffa sin bästis.

Mitt söta söta söta brorsbarn

När Lovisa och jag var till Mora så visste jag att Anette och Petter och Perla skulle vara på BVC 14.30, så jag ringde och frågade om vi inte kunde få oss en titt när dom ändå skulle iväg. Dom behöver vara själv nu i början och ta igen allt som hänt. Nåt jag har full respekt för. Jag var precis lika när Evelin föddes. Hur som helst, dom sa att vi kunde komma upp en sväng om vi ville. Så Lovisa och jag skyndade oss dit. Perla är den allra sötaste lilla bebis jag sett på länge. Hon är så söt, så söt. Och så liten, så liten. Hon är väldigt lik Petter och när hon rynkade pannan så har hon samma sorts rynkor som pappa och Matilda har. En riktig Elfquistare är hon. I ansiktet. Men hon har sin mammas normallånga armar och ben. Inga dinusariearmar där inte. Knäppte inga kort för jag hade en lampa på min mobil som slog på och det blev så ljust för dom små ögonen.

När vi skulle gå så frågade Anette om nån av oss ville hålla. Jag sa nej direkt och fick lite ont i magen. Men Lovisa sa ja. Så Lovisa höll i och då kände jag i hjärtat att jag också ville. Så jag höll i henne. Hon vägde typ inget alls. Men jag fick ont i armen för jag spände mig så, ändå höll jag i några minuter bara Haha!

Blää

Var på utvecklingssamtal med Lovisa idag. Det var trevlig att träffa henne och få tillbringa en hel eftermiddag ihop. Saknar henne som fan men efter nattens tankar så är jag kluven till vad jag ska tänka och tro. Ska försöka att njuta av att vara utan barn. Men jag längar tills på fredag när Evelin kommer hem till mig. Det är tur att jag har Ester faktiskt. Hon är med mig över allt och älskar ihjäl mig. Det känns som jag behöver det just nu. Livet känns ju inte lättare eftersom jag ska ha mens också. Skulle mest vilja gräva ner mig känns det stundvis.

Funderingar

Efter ett sms som jag fick igår så har jag funderat. Hur kan det komma sig att när barnen inte är hemma så visar dom sig från sin allra bästa sida? Varför är det hemma som dom kan vara ego och störiga och totalt utan ansvar? Jag tycker ärligt talat att det är väldigt orättvist. Man gör allt för dom. Man ställer upp jämt. Dom vet att man alltid finns, dag som natt. Man har torkat kräks. Hämtat vatten när dom varit sjuka. Skällt ut lärare. Hämtat dom mitt i natten. Talat om att dom är bäst. Hjälpt till med pluggning fast man jobbat hela dagen och är helt slut. Skjutsat hit och dit. Tröstat. Legat vaken hela nätterna för man funderat på deras framtid. Köpt kläder åt fast man inte haft några pengar alls. Alltså funnits till hands jämt, i ur och skur. Det känns orättvist. Jag kan inte tycka annat, fast jag legat vaken och försökt få till det i hjärnan.

Mera barnledig

Lovisa är ju hos pappan. Verkar som att hon blir där tills nästa vecka. Det är tre veckor hon blir borta då. Så länge har jag aldrig varit ifrån nåt av mina barn. Det är hårt. Men jag har ju lärt mina barn att dom ska göra det som känns rätt i magen. Känns det rätt i magen för dom så känns det okej för mig. Vill ju att dom ska må bra, det är viktigast i mitt liv.

Promis

Jag och PorrEster har varit ute och gått i snön. Så skönt! Innan så klippte jag bort en hel del päls på insidan av benen, där jag förväntade mig att snöklumpar skulle fastna. Det funkade faktiskt jättebra men jag måste klippa lite mera på benen och rätt mycket på tassarna. Men sen ska hon nog slippa en massa snöklumpar.

Träffade en gammal granne med son och ny hund. Gick med henne en liten bit. Hennes hund var jätterädd för Ester och ville inte alls leka och Ester sket totalt i henne. Vi mötte en tant som tittade på den andra hunden och sen på Ester och så sa hon flera gånger att Ester var sååå söt. Då blev jag så stolt. Sen träffade vi Lindas brors tjej och deras hundar. Deras stora hund ville leka med Ester och som trasslade ihop kopplen. Ester ville inte leka så mycket. Ester ville att den stora hunden skulle lukta henne i rumpan och vek glatt undan svansen när hunde luktade. Deras lilla hund skällde och var rädd. Då gick Ester efter henne hela tiden och ville verkligen lukta på henne. Och så morrade hon. Elaka Ester blev hon då. Men sen ville hon porra sig med stora hunden igen.

Det roliga då?

Nu började jag på ett inlägg om en rolig sak som hände på jobbet idag. Jag skrattade som fan i säkert 20 minuter efteråt. Nu när jag skulle skriva det roliga så lät det inte ett dugg roligt och det var väldigt invecklat. Tråkigt när det blir så Haha!

Pärla

Pratade med min lillebror för ett tag sen. Han är en stolt pappa till Pärla. Eftersom Anette blev snittad akut så är det Petter som har bytt blöjor och sånt. Det är bra, för då får han en väldigt nära relation till Pärla direkt. Det är helt otroligt att min lilla lillebror är pappa. Och bara jag tänker på det så blir jag så rörd. Och det är skönt att det gick så bra för Anette, hon är skitduktig som fixade det hela. Det är så kul att det kommit en bebis till vår familj igen. Sist var det ju Lovisa som var bebis och hon är ju faktiskt 17,5 år. Petter har skickat en lite film på Pärla och hon ser ut att vara väldigt lik Petter tycker jag.

Tjohoo

Vilken dag
Är så trött, så trött
Fick telefonsamtal att Evelin fått lägenhet i Falun
Fick ett mms på två söta flickor
Jag har alltså blivit faster
Faster Malin
Det är jag
Flera bra och trevliga saker på samma dag
Livet leker
Jag är lycklig

Kiss och bajs

En kall kiss och bajsvända har jag tagit ut Ester på. Eller det var hon som tvingade ut mig. Nu ska jag lägga mig i sängen igen innan det är dags för jobb.